Tackar vetenskapen för värktabletter!

Roy gick med tandvärk i våras. Jag tjatade på honom att gå till tandläkaren, trots hans tandläkarskräck. Han har sedan dess varit hos tandläkaren ett antal gånger för att rotfylla en tand - med fruktansvärd tandvärk i princip hela tiden. Notan för Alvedon och Ibumetin har varit stor de senaste månaderna. Han är fortfarande inte färdig med den tanden...

För någon månad sedan gick jag till tandläkaren för undersökning. Jag visste att jag hade ett hål men det gjorde inte ont och det störde mig bara om plasttandpetaren böjde sig när jag skulle göra rent. Undersökningen visade mycket riktigt att jag hade hål, men jag hade dessutom bitit ihop så pass på nätterna att tanden bredvid hade fått mikroskopiska sprickor som Anita, som tandläkaren heter, gärna ville åtgärda. Sagt och gjort - för ett par veckor sedan lagade jag tänderna. Betalade 2100 kronor och fick tandvärk. Det ilar som fasen i tanden, Det gör ont i bihålorna på den sidan tandvärken sitter. Har aldrig haft tandvärk tidigare, åtminstone inte så jag kommer ihåg det. Anita visste inte med säkerhet om hon kunde rädda den spruckna tanden då hon fick borra väldigt nära nerven och förvarnade för att det med all sannolikhet skulle kunna bli rotfyllning. Och det är väl min slutsats också med tanke på hur det känns.

I övrigt mår vi nog ganska bra både jag och Roy. :)

Kramisar

Kicki


RSS 2.0