Jisses, jag ska bli mormor...
I går hade Lina sitt tredje ultraljud, glukosbelastning och undersökning för intyg så hon får åka till England på söndag. Ultraljudet visade fortfarande inga "pojkaktiga saker" som sköterskan uttryckte det. Hennes glukosbelastning gick hur bra som helst och nu är intyget skrivet och hon kan åka till Philips mormor Shirley och morfar Bernard. Jag tror de är otroligt spända på att få träffa Philip och Lina igen. Jag är så glad över att de visar
så mycket intresse av sitt blivande barnbarnsbarn. De ringer flera gånger i veckan för att kolla hur det står till :)
Jag blir mer och mer medveten om att jag faktiskt ska bli mormor. Det är en otroligt konstig känsla. Overkligt och verkligt på samma gång. Jag ser fram emot att få lära känna denna nya individ. Nu förstår jag hur mina
föräldrar måste ha känt det när de fick samma besked. synd att inte mamma är här. Hon skulle vara så fantastiskt stolt, precis som blivande gammelmorfar är. Mamma var så stolt över sina barn och barnbarn. Hon sitter nog och ler där uppe i sin himmel och gläds åt det kommande barnbarnsbarnet. :)
Eftersom det vid tre tillfällen har sagts att det kommer bli en flicka så får vi väl tro på det nu :) En liten prinsessa som är så välkommen och älskad av så många kan väl inte få en bättre start i livet? Det är ju trots allt överflödet av kärlek som är det viktiga, inte det materiella...
/Kicki
