När vi två blir ett

Förstår inte vart dagarna tar vägen. Började nyss ett nytt uppdrag och det har redan gått nästan två månader sedan jag startade. Dottern har flyttat till Floda. Det går sakta men säkert framåt för henne i den nya lägenheten. Hon och barnen har bott hos oss i två veckor men jag tror att hon ser fram emot att få tillbringa tiden i sitt eget boende istället. Det är underbart att ha dem så nära. Nu saknar jag bara sonen också....

 

Jag går sakta men säkert neråt i vikt. Det går inte fort, men det gör inget. Jag hade önskat att jag skulle gå ner kanske 10 kilo till men gör jag inte det så är det inte hela världen. Just nu har jag i sikte att ha tappat 30 kilo. Gärna till 1 Januari för då har det gått ett år sedan den här delen av resan startade, men åtminstone till 21 Januari då det är ett år sedan opertionen gjordes.

 

Hur mår jag då? Jo bara fint. Äter jag för mycket eller för snabbt får jag ont i magen men då har jag å andra sidan mig själv att skylla.Jag äter mina små portioner och jag äter av allt jag vill ha - utom ägg och mycket kolsyra. Lite kolsyra går bra nu men ägg funkar fortfarande inte.

 

Tyvärr har jag FORTFARANDE inte kommit igång med någon form av motion. Fattar inte vad det är som gör att det är så trögt. Kanske kan jag och dottern så småningom gå iväg till gymmet i Floda tillsammans. Det är alltid lättare när man är två och kan sporra varandra. :)