När vi två blir ett

Då har jag hamnat i Japan. Jag och ett antal kollegor åkte hit för en work Shop med ett Japanskt företag. Jag är i Sanda som ligger i närheten av Osaka.

 

Jag har ännu inte ätit vad vi i Sverige skulle kalla Sushi men jag har ätit Sanda beef - som är tunnt skivat väldigt mört nötkött, icke tillagat så det kan väl kallas för köttsushi kanske... Maten har hittills varit väldigt bra. En del gånger har man inte en aning om vad man beställer. Vi har ätit i grupp och man turas om att peka på det som ser intressant ut på menyn. Det är förstås under förutsättning att det finns bilder... Det har beställts lite friterade saker som man inte har en aning om vad det är.  Det ska jag i ärlighetens namn säga att jag inte vågat prova på. Lite kräsen är jag - jag vill nog veta vad det är jag stoppar i mig, något så när i alla fall... I dag när vi åt så beställdes det ett par riktigt goda saker - det var grillade/stekta majskorn med rökt kött samt någon form av lätt friterad sallad eller något liknande som man häller en vinäger/sesamolja på. Riktigt gott!

 

I går när vi kom hit var det någon form av högtid så vi såg en hel del unga tjejer, och lite äldre damer för den delen, i kimono. Enligt förklaringen vi fick var det ett firande att tjejerna fyller 20 då de får tillåtelse att köra bil och dricka alkohol... Märkligt att man firar det en gång om året bara... Nåja - Vi såg kanske ett hundratal tjejer totalt och ingen kimono var den andra lik. Riktigt vackra utstyrslar och håruppsättningar...

 

Ringde hem när jag checkade in på hotellet. Blev lite förvånad när Roy sa att han jobbade - min reaktion var "Nu, vid den här tiden?". Tänkte inte på att Sverige ligger åtta timmar efter och klockan var bara runt 11 på förmiddagen :)

 

Alla är väldigt vänliga och bockar och bugar sig hela tiden och säger vad som låter som "varimashte" eller något liknande. Det är lite nya seder och bruk man får lära sig. Här kommer några exempel

I går åkte vi buss. Mannen som körde bussen lät som om han mest stönade fram något ohörbart. Vi skojade och sa att han var lite guide och sa "Och till vänster ser ni stadshuset" , "då var det dags att avgå igen" eller "var nu beredda på en högersväng". Men antaligen berättade han vilket som var nästa stopp för bussen...

 

Sängen är verkligen stenhård och kudden har något märkligt "rastrigt" på undersidan. Men jag sov rätt bra i natt. Trodde nog att jag skulle vara alldeles krum när jag vaknade, men inte då... Vaknade dock vid halv tre på morgonen - somnade om och vaknade igen vid tjugo över fyra. Då ringde jag min käre sambo - han var precis på väg att gå och lägga sig... Känns lite konstigt att tänka sig att klockan nu är halv elva på kvällen och hemma i Svealand gör man sig snart redo att gå hem från jobbet. Jag har inte, hittills, haft problem med tidsomställningen annars. Blir väl värre när jag kommer hem igen kan jag tro.

 

Hotellfrukosten består av ris, nudlar, buljong (att hälla över riset och nudlarna så det blir soppa), färdiga smörgåsar med olika pålägg och lite annat man inte är van vid som västerlänning att det finns på frukostbuffén.

På rummet finns det en kimonoliknande morgonrock och tofflor väldigt trevligt när man är lite frusen.

På hotellet finns fritt internet - men inte WiFi. Däremot är de mycket vänliga och låter en låna en kabel :)