"Jag älskar dig"
Dags att bli lite filosofisk... Det finns en hel mängd saker jag funderar på och diskuterar med Roy. Här kommer en av dem...
Tidigare trodde jag att jag visste vad kärlek var. Det var nog någon sorts kärlek men som jag känner nu har jag aldrig tidigare känt. Kanske var jag för ung när vi träffades, jag och barnens pappa, för att verkligen förstå. När man är tonåring tror man att man vet och kan allt... Kanske är det idag ett mognare sätt att älska på och det är därför det känns annorlunda. Jag ångrar ingenting. Jag har två underbara barn som resultat av det. Vi hade ett tryggt och vänskapligt förhållande men ibland undrar jag om det var verklig kärlek. I jämförelse med vad jag har och känner idag så var det just det - tryggt och vänskapligt. Jag tror att det fanns förälskelse där i början och någon form av kärlek under alla år men troligtvis på ett mer kamratligt plan än något annat så här i backspegeln.
Men hur gör man när man börjar om på nytt och liv och känslor tar en vändning man inte kunde förvänta sig att ha vid 40 års ålder? Hur gör man när man som vi, och många med oss, har hört "jag älskar dig" i ena stunden för att i nästa bli bedragen och lämnad? Ordet "älskar" tappar liksom sin styrka och innebörd. Det som en gång var fyllt av kärlek blir tomt och innehållslöst...
Jag har gjort mina misstag och är verkligen inte utan synd men när jag har sagt "jag älskar dig" så har jag menat det med själ och hjärta. Jag har valt som jag gjort och levt som jag gjort med och av kärlek - trodde jag. Nu när jag verkligen har upplevt kärlek känns "jag älskar dig" som ett tomt uttryck som inte räcker till längre. Mina känslor är så stora och omvälvande att jag försöker hitta något annat att säga men finner inget som verkligen uttrycker det jag vill meddela. Hur använder man ett uttryck som människor idag verkar använda till kreti och pleti utan att egentligen se någon djupare innebörd i det än att de snarare skulle kunna säga "tycker om" eller "gillar" istället? Hur använder man ett uttryck som tappat sin betydelse med tillräcklig känsla? Jag vet inte...
Många med mig har en gång "lovat inför Gud och församling" att älska varandra i nöd och lust, men vad innebär det egentligen? När jag sa ja menade jag det verkligen. Jag menade vad ordspråket sa "Älska mig när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest". Kan man lova detta fler gånger eller är det så att man lovar det en gång sen är löftet förbrukat? Det är inte så att jag anser att man nödvändigt måste gifta sig med alla män/kvinnor man har ett förhållande med - det är det flera som gör och då ser jag inte att det är någon innebörd i varken äktenskap eller löfte. Men kan man lova det åtminstone en gång till och verkligen mena det? Kanske...
Två svikna och bedragna människor som hittat varandra och åter funnit kärlek. En kärlek jag inte trodde var möjlig. En kärlek som åtminstone för min del växer sig starkare och djupare hela tiden. Jag säger att jag älskar Roy, även om jag vet att även han känner att uttrycket har tappat sin styrka och innebörd. Jag visar varje dag i handling vad jag känner. Ordspråket "handling säger mer än 1000 ord" ligger det kanske mer i än jag tidigare förstått... Ibland känner jag att jag inte riktigt räcker till. Jag känner att mina ord inte räcker till - ändå vet jag att de gör det, eller åtminstone hoppas jag det.
Jag hoppas att uttrycket "jag älskar dig" en dag åter ska få sin styrka och genomslagskraft. Jag får under tiden försöka hitta något annat att säga - eller kanske strunta i det och hoppas på att jag varje dag visar vad jag känner istället. Jag har funderat på att använda det uttryck de har i Avatar istället - om man säger det med känsla, förstår innebörden och ser djupet i det som sägs är det starkt. Men kanske lite fånigt på svenska... "Jag ser dig"
Roy min älskade - Jag ser dig!
Kramar!
Tidigare trodde jag att jag visste vad kärlek var. Det var nog någon sorts kärlek men som jag känner nu har jag aldrig tidigare känt. Kanske var jag för ung när vi träffades, jag och barnens pappa, för att verkligen förstå. När man är tonåring tror man att man vet och kan allt... Kanske är det idag ett mognare sätt att älska på och det är därför det känns annorlunda. Jag ångrar ingenting. Jag har två underbara barn som resultat av det. Vi hade ett tryggt och vänskapligt förhållande men ibland undrar jag om det var verklig kärlek. I jämförelse med vad jag har och känner idag så var det just det - tryggt och vänskapligt. Jag tror att det fanns förälskelse där i början och någon form av kärlek under alla år men troligtvis på ett mer kamratligt plan än något annat så här i backspegeln.
Men hur gör man när man börjar om på nytt och liv och känslor tar en vändning man inte kunde förvänta sig att ha vid 40 års ålder? Hur gör man när man som vi, och många med oss, har hört "jag älskar dig" i ena stunden för att i nästa bli bedragen och lämnad? Ordet "älskar" tappar liksom sin styrka och innebörd. Det som en gång var fyllt av kärlek blir tomt och innehållslöst...
Jag har gjort mina misstag och är verkligen inte utan synd men när jag har sagt "jag älskar dig" så har jag menat det med själ och hjärta. Jag har valt som jag gjort och levt som jag gjort med och av kärlek - trodde jag. Nu när jag verkligen har upplevt kärlek känns "jag älskar dig" som ett tomt uttryck som inte räcker till längre. Mina känslor är så stora och omvälvande att jag försöker hitta något annat att säga men finner inget som verkligen uttrycker det jag vill meddela. Hur använder man ett uttryck som människor idag verkar använda till kreti och pleti utan att egentligen se någon djupare innebörd i det än att de snarare skulle kunna säga "tycker om" eller "gillar" istället? Hur använder man ett uttryck som tappat sin betydelse med tillräcklig känsla? Jag vet inte...
Många med mig har en gång "lovat inför Gud och församling" att älska varandra i nöd och lust, men vad innebär det egentligen? När jag sa ja menade jag det verkligen. Jag menade vad ordspråket sa "Älska mig när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest". Kan man lova detta fler gånger eller är det så att man lovar det en gång sen är löftet förbrukat? Det är inte så att jag anser att man nödvändigt måste gifta sig med alla män/kvinnor man har ett förhållande med - det är det flera som gör och då ser jag inte att det är någon innebörd i varken äktenskap eller löfte. Men kan man lova det åtminstone en gång till och verkligen mena det? Kanske...
Två svikna och bedragna människor som hittat varandra och åter funnit kärlek. En kärlek jag inte trodde var möjlig. En kärlek som åtminstone för min del växer sig starkare och djupare hela tiden. Jag säger att jag älskar Roy, även om jag vet att även han känner att uttrycket har tappat sin styrka och innebörd. Jag visar varje dag i handling vad jag känner. Ordspråket "handling säger mer än 1000 ord" ligger det kanske mer i än jag tidigare förstått... Ibland känner jag att jag inte riktigt räcker till. Jag känner att mina ord inte räcker till - ändå vet jag att de gör det, eller åtminstone hoppas jag det.
Jag hoppas att uttrycket "jag älskar dig" en dag åter ska få sin styrka och genomslagskraft. Jag får under tiden försöka hitta något annat att säga - eller kanske strunta i det och hoppas på att jag varje dag visar vad jag känner istället. Jag har funderat på att använda det uttryck de har i Avatar istället - om man säger det med känsla, förstår innebörden och ser djupet i det som sägs är det starkt. Men kanske lite fånigt på svenska... "Jag ser dig"
Roy min älskade - Jag ser dig!
Kramar!
Kommentarer
Trackback
